Lilla Kerstin, när jag sitter i soffan och skriver eller läser så brukar hon ligga på golvet bredvid och leka. Hon tycker om sitt babygym och brukar ligga och sparka på det. Jag kan sitta och fördjupad i något och höra hennes skrammel och småpratande och rätt som det är så tystnar det. Jag vänder blicken mot henne och möts av det här..ögon som utforskar och ser visare ut än jag någonsin kommer att bli. Sen kan hon vända bort blicken och fortsätta pyssla med sitt eller också låter hon mig veta att nu får jag inte sitta längre. Tidens går så fort, snart fem månader, mitt liv är indelat, livet "före Kerstin" och "efter Kerstin" tänk att Pontus och jag fick den här underbara lilla varelsen att ta hand om. Min lilla fina kloka dotter, det här är det bästa som finns, att få vara Kerstins mamma, vilket privilegium.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar